Bra kritik
Jag förväntar mig det värsta. Målar upp i mitt huvud att jag är dålig, att jag inte duger.
Så kommer det ögonblick där det sitter experter och talar om för mig att jag är bra. Exemplarisk till och med!
Jag vet inte varför men när jag får höra de där orden vänder jag det till något negativt. Jag kan för allt i världen inte ta åt mig av bra kritik, komplimanger och allt det där.
Hemska känsla! :(
What to do?
Jag förstör mig själv med mina egna tankar! Hur gör man för att sluta mata sina egna hjärnspöken?
Jag föder den dåliga självkänsla jag redan har med att analysera. Jag vill inte mer. Behöver få en paus från mig själv. Vill byta kropp ett tag.
Kan man lämna allt för ett tag?
Humörsvängningar
Det sägs att guds straff till kvinnan var att hon skulle bära och föda barn. Tycker nog att det där med hormoner är ett värre straff.
Hormonerna som en gång i månaden skulle kunna förstöra hur mycket som helst.
När det är dags för och under mensen så försvinner så gott som all livslust ifrån mig. Energin är på NOLL, finnar, svullen, ONT, irriterad, arg, ledsen, illamående... Skulle kunna göra listan hur lång som helst med negativa saker om just denna hemska period.
Som tur är så är den snart över för den här månaden.
Då vaknar jag bara upp en morgon på gott humör och livet känns hur enkelt som helst, fast motgångarna kommer en efter en.
Kanske är dags att ge barnen lite mat. :)
Tystnaden
Idag har tystnaden brutit ner mig bit för bit.
Det lilla hopp jag hade om att tystnaden var nåt bra förstördes när den bröts av talan. Iofs ett sms, men med dagens teknik är det nästan samma sak.
Ord som sårade mig. Jag ska nog gå tillbaka till att spela känslokall ett tag. Isprinsessan Kelly!
Tycker att det är en fin titel.
Saknar faktiskt lite att låtsas att jag inte har några känslor.
Härligt.
Kanske dags att börja skriva igen. Tömma kroppen på känslor.
Att skriva av sig är ett mycket bra sätt, då får man lov att sätta ORD på sina känslor.
Man bearbetar vissa saker genom att man måste tänka ordentligt på vilket ord som passar för just den känslan. Då är det helt plötsligt inte bara en känsla längre,
Och det var väldigt längesen jag skrev av mig.
Tycker redan att det känns aningens bättre i mig.
Så här gömmer jag mig ett tag framöver, bakom en skärm och letar efter ord som passar in i mina känslor.
