Igår kändes det jätte bra, inte en tår släpptes fram. Eller jo, 2 trängde igenom när jag skulle sova men dom torkade jag fort bort och låg och vred och vände på mig istället..
Ingen sömn inatt. Och idag har jag bara gått och funderat hela dagen..
MIljarder tankar som snurrar runt.. Jag vill ju ha honom! Jag älskar hans gulliga sms och jag älskar att få längta efter att han ska komma hit. För att inte tala om hur mycket jag älskar när han kommer och lägger armarna om mig och viskar i mitt öra hur mycket han har saknat oss och hur mycket han älskar mig.
När vi ligger i soffan och bara myser. Eller när vi busar med barnen.

Och återigen står jag och tänker, vem fan vill ha en 2 barnsmorsa??Jag kommer ju aldrig att träffa nån.!!
Förra gången så tänkte jag att nu kommer jag ju bara ha chans att träffa nån varannan helg, det här e ju dödsdömt, men nu då???När ska jag få chansen att träffa nån?? Påväg till eller från dagis, eller i lekparken kanske.
Självklart är jag inte intresserad av att hitta nån nu direkt, men man måste ju tänka framåt.
Jag vill ju inte vara ensam resten av mitt liv.

Min nästa kamrat ska vara en som faktiskt sviker ibland men då ska det vara så lätt så man bara behöver byta batteri...:P