Så har Sandra och hennes kompis Robin (tror jag han hette) fixat mig en blogg.
Vilket är väldigt behövligt så jag får "spy" ur mig allt jag känner för. :)
Jag är HELNÖJD!
TACK!

Jag är som ni säkert redan förstått en ensamstående 2 barns mamma där barnens pappa inte vill ta alltför mycket ansvar.
Jag är 26 år och har gått hemma i snart 4 år. Håller för tillfället på att skola in min yngsta på förskola, sen ska jag försöka hitta ett jobb. Och hur lätt är det?
Mina barn består av 2 små underbara flickor på 2½ år och 1 år. Utan dom skulle jag inte vilja vakna upp till morgondagen.
Så jag kan inte för allt i världen förstå hur deras pappa valt att inte vilja se dom växa upp. Men han tror väl att han om nåt år ska kunna klampa in i deras liv och att allt ska bli bra igen. Att dom ska stå däe med öppna armar och bara le när han kommer mot dom. Men jag vet att den yngsta kommer förmodligen inte ens att känna igen honom. jag kommer ju självklart att titta på kort och filmer med dom så att han på nåt sätt ska finnas med. Jag vet ju att han innerst inne vill vara en pappa och förebild. Han tar bara lite korkade beslut just nu.

Och så har jag just blivit singel igen. Och det suger lite, men nu får jag mer tid och energi att lägga på mina älskade prinsessor.

Nu har dom ätit klart sin mellis så nu ska jag försöka roa dom..Inte det lättaste alla dagar..:)