Nu kokar jag.. Eller snarare exploderar snart. Jag finner inte ens ord för hur jag känner.
Jag vill bara skrika ut över hela världen men samtidigt vill jag bara hålla käft. Jag vill möta fanskapet i en mörk gränd. Samtidigt vill jag inte det. Det skulle egentligen inte vara värt det, samtidigt som det skulle vara värt varenda jävla sekund av händelsen. Men efterspelet skulle inte vara värt det. USCH och fy!!!
Nu vill jag bryta ihop och gråta, få ur mig det värsta och hitta styrkan i mig själv. Börja ställa krav.
Varför låter jag mig bli överkörd varenda gång? Nej från och med nu ska jag stå på mig!!!Behöver det för min egen självkänsla...
GAAAAH!!!
Det här hjälpte ju inte alls...