Igår när man väl fått ungarna i säng och satt sig i soffan för att bara ta det lugnt är det några jävla ungjävlar som slänger ett ägg på rutan i vardagsrummet..
Snacka man blir galen!!! Så jag och Markus for ut för att jaga snorungar. Tyvärr fick vi inte tag i dom!
Så nu har morgonen gått åt att putsa fönster. Man kan ju bli galen för mindre..

Annars börjar det bli bättre med Kitty nu. Hon är ett helt annat barn. Hon skrattar och busar och ÄTER. Så fruktansvärt skönt att se. Nu ska jag tjata med min bror ner till affären..

Puss puss

Japp, så e de..När jag hämtat Kitty från dagis i måndags och kommer hem och tar pempen på henne så har hon 38,8 i feber..
När hon skulle sova hade hon 39,4. Sen har hon gråtit och skrikit konstant i 2 dygn, så imorse ringde jag ner till vårdcentralen och sa att jag ville ha en tid för henne. Då frågade dom vad som var fel och jag sa
- Vet inte men ni får kolla öron och hals.
-Jaja, det finns en tid kl 10,45, passar den?
-Javisst, vi kommer.
Det lät nästan som om hon inte riktigt trodde på mig. Men sagt och gjort så va vi där nere i tid. Efter lite undersökning och provtagning så konstaterades det att min lilla skrutt Kitty har fått halsfluss!
Hon var så fruktansvärt duktig där nere. Inget grin över huvudtaget fast dom gjorde "pick i fingret". Så när vi hämtat ut medicinerna så gick vi till leksaksaffären och hon fick välja nånting, det blev en liten liten kattunge. :)

Och idag har min gravida och älskade vän varit och gjort ultraljud. Allt såg så bra ut och det växer på. Tyvärr så tar det lite längre tid än vi tänkt men det gör inget. Hon är nu beräknad till den 4:e oktober. Och Kitty fyller ju år den 6:e..:)
Så det blir nog en resa upp till dalarna runt där. Kanske får Kitty fira sin födelsedag där?!?..:D

Nu är det dags för lite hockey, Leksand- AIK...Haha

puss och mys!!!

Idag har jag gått upp i tid på arbetsträningen..Fast det känns som att dagen gått fortare..:) Kanske för att man har haft nåt att göra hela tiden...

Ska strax gå till dagis och hämta Kitty.. Sen om nån timme kommer min älskade Aurora hem.
Jag har saknat henne så det har gjort ont den här helgen. Kanske kändes mer denna gång eftersom hon var så förstörd när hon åkte.
Och så är jag grymt besviken över att dom inte har ringt mig under helgen. Det var det enda lilla krav jag hade..Att hon skulle ringa mig nån gång under helgen. Hennes farmor ringde mig en sväng i lördags när hon var där och hälsade på men då ville hon inte prata, men man får ju fråga flera gånger. Vid olika tillfällen.
Ska jag oxå göra så isånafall??Hon har ju sagt hela veckan att hon inte vill åka till sin pappa. Ändå så släppte jag dit henne.. Aja, som det är nu fungerar det inte iaf, Kitty har vaknat mitt i natten och gråtit och ropat efter Aurora.
Hon tjatar om henne hela tiden. Det är nog inte så bra att sära på dom.. Dom har ju liksom trygghet i varandra oxå.

Nog tjötat om de...

De som såg Aurora idag kan nog inte annat än hålla med. Denna lilla goa unge som sällan har riktiga utbrott har varit helt förstörd hela dagen. Massa gråt och utbrott.
Pricken över i:t var när dom skulle gå, hon blev helt förstörd och bara grät. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det här. Jag vill ju inte tvinga iväg henne ifall hon inte vill. Hur påverkar det våran relation senare?? Känner hon sig sviken av mig?
Jag ska verkligen göra allt jag kan för att ta reda på hur jag kan göra det bästa av situationen.
Inatt bad hon mig att säga att jag älskar henne. Jag säger det till henne varje dag och flera gånger om dagen. Men hon verkar just nu vara i sånt behov av att jag verkligen älskar henne. och DET GÖR JAG! Hur skulle jag inte kunna göra det.
Jag tvivlar inte en sekund på att hon kommer ha det alldeles underbart med sin far i helgen. Men jag känner mig endå som en dålig människa som bara pussar henne och säger att jag älskar henne och sen vinkar hejdå.
Usch! Känslorna jag har i kroppen just nu är obeskrivliga. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra. Mina barn förtjänar bättre, dom förtjänar det BÄSTA! Och för att ge dom det bästa måste vi vara två som vill åt samma håll.
Men tyvärr är det inte så!

Jag hann iaf baka kärleksmums med henne innan hon åkte! :D

Nu ska jag mysa lite med Kitty!!!

Igår, idag och imorgon!!!
Just nu älskar jag livet...Jag älskar mig själv!!!!Och framförallt så älskar jag mina nära och kära!!!!
Hur skulle jag kunna leva utan det jag har!!Jag är nöjd med min prestation och jag är stolt över mig själv!!!Utav många anledningar!!!
Jag är stolt över mina urmysiga barn!! YES!!!!
Utan dom hade jag inte orkat stå emot all skit som varit de senaste året. Och mina kära vänner och familj har oxå stor del i att jag orkat stå ut!!
Jag kan börja med Emelie och Jasmine som fanns för mig i princip varje dag under första tiden med separationen!!
Catti som får mig att tänka realistiskt!!!Och hon är även en alldeles underbar gudmor till mina barn!!!
Sandra som var här och hjälpte mig under första veckorna i lägenheten + massa mer..Patte som finns närsomhelst, du är en som får mig att skratta!!!Markus, som fått mig att förstå att jag kan bli älskad och att jag kan älska!!!Min familj som jag fått sån underbart bra kontakt med!!Benita som ställt upp för mig i vått och torrt den senaste tiden...
Ni är en udnerbar del av mitt liv och jag önskar att vi alltid kommer att ha varandra.

TACK!!!!

Sitter äntligen hemma hos min älskade Sandra i Orsa. Blev en akut bokning av biljett och ungefär 15 minuters packande sen var vi påväg. :D
Kom till min älskade mamma igår kväll kl 22, så var min älskade syster och henne underbara barn där.
Fick iaf chansen att gosa lite med T, dom andra små liven vägrade vakna..hehe
Jag tokdeckade och blev väckt kl 06,30 imorse av 3 små prinsessor..
Idag har vi varit till mi lillebror och firat honom. Han fyller år på måndag.. Sen åkte jag upp till orsa och överraskade Sandra...:)
Hon hae inte ens anat att jag skulle komma..FÖRLÅT Sandra att jag ljög för dig. Men jag antar att du har lätt att förlåta...;)
Nu ska jag gå och mysa med barnen i soffan..Sen ska dom i säng så att jag och Sandra får lite tid...


puss

Jag känner en sån sjuk avsky inför dessa människor. Hittills har jag inte varit arg utan mer besviken, men nu är jag ARG.
Känslorna som jag hade i min kropp igår går inte att beskriva.
Känner mig helt off... Funderar på att ta en vecka och åka upp till Dalarna. Min syster är där med sina barn oxå.
Och så får jag ju träffa Sandra.
Men samtidigt är det nåt inom mig som vill att jag ska vara kvar här. Jag vet inte.
Kanske är det så att jag vill ha MArkus i närheten. Eller så är det resan på tåget upp, eller pengarna som egentligen itne finns..
Usch, jag kan verkligen inte bestämma mig. Kanske det vore bra att få komma iväg lite.
Samtidigt tänker jag på att Aurora fyller år snart. Då ska man ju fixa kalas och köpa present oxå.